Vasa – katastrofen som blev en succé

Regalskeppet Vasas attraktionskraft har bestått i mer än femtio år. Skälet är att det inte finns något annat skepp från 1600-talet som bärgats i ett så intakt skick och så välbevarat.

Någon gång mellan klockan fyra och fem på eftermiddagen den 10 augusti 1628 kantrade regalskeppet Vasa, och sjönk. Den totala sjöresan för detta stolta svenska krigsskepp blev cirka 1 300 meter. Mellan 30 och 50 personer dog av de totalt 150 sjömän och familjemedlemmar som fanns ombord. De flesta räddades eftersom hundratals personer blev vittne till katastrofen.

Detta öde, att sjunka under jungfruresan, blev bara början på Vasas märkliga och intressanta framtid. Lite drygt 330 år senare klöv skeppet vattenytan än en gång, nu för att åter möta luft och ljus.

I dag har skeppet, som nu är ett av världens märkligare muséer, setts av miljontals människor som fått möjlighet att se och förstå hur livet kunde te sig för svenska sjömän och soldater i kungens tjänst under den svenska stormaktstiden på 1600-talet.

Det som har konserverat det bärgade krigsskeppet Vasa är det bräckta vattnet i Östersjön. Den låga salthalten i vattnet är otrivsamt för många av havets normala små skadedjur, som därför inte har tagit det sjunkna skeppet i besittning.

Det var den svenske kungen Gustav II Adolf som beställde Vasa. Det var han som ville att fartyget skulle bli en praktfull påminnelse för omvärlden, om Sveriges – och hans egen – betydelse, makt och prakt. Vasa fick därför dubbla däck med kanoner och en utsmyckning som skulle göra ett ordinärt museum avundsjukt.

Martina Siegrist Larsson är Information Officer på Vasamuseet i Stockholm. Hon tror också att det finns ytterligare en förklaring till intresset kring Vasa.

– I dag när man hittar vrak är det inte alls självklart att bärga dem. Luften påverkar trä, och väl uppe ur vattnet påverkas ett bärgat skepp snabbt och virket börjar brytas ned. Kanske skulle man i dag bestämma sig för att bevara ett funnet skepp på sjöbotten i stället. Även det gör Vasa unikt, eftersom det är högst sannolikt att skeppet är det enda i sitt slag i Sverige som någonsin kommer att bärgas och bli museum, säger hon.

Bärgningsarbetet startade 1957 och avslutades med att Vasa klöv vattenytan på väg upp ur havet. Det skedde den 24 april 1961 i skenet av tv-strålkastare från hela världen. Trots den farliga bärgningen på 30 meters djup skedde inga dödsolyckor under Vasas ”andra” resa.

Krigsskeppet Vasa är intressant ur många aspekter. Utsmyckningen i form av skulpturer är i sig en konstskatt med många olika motiv, till exempel olika romerska kejsare vars uppgift var att skapa känslan av en mäktig krigsmakt.

På 1600-talet var stilen färgglad, och skeppet var inget undantag. Blandade kulörer och mycket guld prydde hela fartyget och dess figurer.

– Vasa blev till i tidens anda. Det var rikt, ståtligt och en del skräckinjagande figurer. Man kan säga att Vasa innebar en möjlighet att bedriva PR, för både kungen och landet, säger Martina Siegrist Larsson.

Totalt finns cirka 500 olika figurskulpturer ombord tillsammans med cirka 200 små ornament. Allt gjort i trä och snidat för hand. Även kungen själv, Gustav II Adolf, finns med på bild högst uppe vid akterspegeln, dock avbildad som pojke. Det syftar till att han utsågs som tioåring till arvtagare av kungakronan.
Anledningen till att Vasa förliste på jungfruresan är också en bidragande orsak till det stora intresset för skeppet. I dag vet vi att skeppets dimensioner är felaktiga.

– Underkroppen är för liten och lätt i förhållande till skeppets övre del. Att det var högt och tungt på övre däck berodde på att kungen hade beordrat att det skulle finnas plats för många fler kanoner än brukligt, säger Martina Siegrist Larsson.

Balansen fungerade inte, och när vinden träffade seglen la sig Vasa över på ena sidan, vilket fick till följd att vatten forsade in genom de öppna kanonportarna. Jungfruresan slutade tjugo minuter efter att den hade börjat.

Man får inte gå ombord på skeppet i dag för att det är mycket skört. Det blir en del besvikna över, menar Martina Siegrist Larsson.

– Men vi har byggt en kopia i full skala av en sektion av övre kanondäck. Där får besökare gå ombord och få känslan av hur det var på ett svenskt krigsskepp på 1600-talet.

Previous post

Next post